Jag föddes inte för din skull,
och tänker därefter inte leva efter dina regler.

Tycker du inte om mig,
så är det ditt problem inte mitt.

Snackar du skit bakom min rygg,
så kan du inte förvänta dig att jag ska vara ärlig mot dig.

Jag bryr mig inte om att du inte gillar mitt utseende,
jag gör mig inte fin för din skull.

Du kan kalla mig vad du vill,
men tro mig jag vet redan vem jag är.

Gå runt och skrik dina falska ord,
du bevisar bara hur låg och patetisk du är.

Gå runt och hitta på falska rykten,
men både du och jag vet men det är som ljuger

&en dag kommer alla att få veta sanningen.
Jag behöver inte 300 vänner för att kallas populär,

jag har mina närmaste och jag har dom jag behöver.
Dom jag litar på och dom som lyssnar

Detta var sista gången jag lovar, detta ska inte hända fler gånger.

Både för min egen skull och för mina närståendes.

Jag ska försöka ta tillbaka den "vanliga" Johanna.

Även om det kan bli svårt så ska jag försöka.

Men jag håller mycket inom mig.

Jag snackar inte gärna om mitt förflutna eller om mitt "gamla" liv.

Jag sätter upp en hård fasad och låter inte någon komma innan för.

Jag sitter på helspänn hela tiden.

"Tänk om någon nämner något?"

"Tänk om jag säger helt fel saker?"

Jag orkar inte mer.

Så jag döljer mitt inre och slipper bli sårad.

Och spelar någon jag egentligen inte är.

Och Mamma, jag saknar dig visst.

Och Pappa, jag älskar dig visst.