I don't need your forgiveness.

I don't need your hate.

I don't need your acceptance.

I don't need your prayers.

I don't need your pain.

I don't need your decision.
I don't need your approval.
I don't need your lectures.
I don't need a thing from you.

Jag skulle gärna tagit emot all er skit och alla era "hot" om jag bara visste era namn, fegt och omoget att inte kunna stå för det om man nu har såpass starka åsikter om mig. Har man något att säga kan man lägga en kommentar. Men för helvete, anonymt? Jag är trött på människor som inte vågar stå för sina åsikter. Man ger sig inte in i en diskussion man inte klarar av. Man kommenterar inte någonting man sen inte är beredd på att få svar på. Man öppnar inte sin käft överhuvudtaget om man inte är beredd på att få ett svar eller ta ett motargument. 
Går runt och leker vuxen, tror man är mogen och tycker så mycket. Så vågar man inte stå för det. Pyttsan!

Kärleken förblindar dig. Du ser inte allt som är fel, du ser inte allt det självklara. Allt det som vi andra ser. Men det är på din kostnad, inte vår. 

Upp och ner som vanligt, inget ovanligt. 

Just gonna stand there and watch me burn, but that's alright because I like the way it hurts. Just gonna stand there and hear me cry, but that's alright because I love the way you lie.  

Skenet kan bedra. Inget blir som det är sagt. Nu är det på mina villkor. Om jag nu hade vågat säga till. Känns som att allt fortfarande är upp och ner. Inget blir som jag tror eller som jag förväntade mig. Allt kan ändras på en sekund som i en helvändning. Känns som att jag är fast i en återvändsgränd. Jag tar mig varken framåt eller bakåt utan håller mig någonstans mitt emellan och blir ständigt påmind om alla problem och trassel som borde lösas. Kanske därför jag inte kommer någonstans.

Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag.

Det är något magiskt över denna by.

Något magiskt över människorna.

Något man inte kan hitta någon annanstans.

Folk som bara bryr sig om sitt eget bästa.

Folk som inte kan ställa upp för andra.

Folk som snöar in sig.

Folk som tror de vet allt om alla.

Folk som bara finns för att göra livet surt för andra.

Folk som inte ens vet sitt eget bästa.

Denna byn är fantastisk, likaså folket.

Man kan inte annat än älska den.

Men när det kommer till saken så har man egentligen ingen man kan lita på. Inte ens den man trodde man hade närmast hjärtat. Alla förändras väl, men måste det bli något negativt? Snälla skärp dig och inse vad som pågår runt omkring. Det finns mer och se där ute. 

Helt slut i huvudet. Har inte en aning om vad jag gör eller vad som händer. Men det är väl så här jag bearbetar min smärta. 

Life goes on, it always does. 

Att offra hela sin tid för en endaste person är inte rätt. Att springa så fort den personen hör av sig är inte rätt. Men behandla oss som skit, gör det. Du märker själv hur länge det håller. Det håller inte länge till. Det kan jag lova. Säga att jag beter mig fel för att jag säger sanningen till dig, säger hur det är. Men det vill du inte inse, så känns rätt meningslöst att förklara för dig ändå. För så länge du har han kan allt annat kvitta, eller? Han kommer inte finnas där för alltid, tro mig. Du är 15 och du har hela livet framför dig. Men ändå ska du hänga upp dig på en person och förlora hela ditt liv. Det känns meningslöst. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag bryr mig om dig och för att jag bara vill ditt eget bästa. Men det kan kvitta nu. Jag ger upp. Låt han såra dig, men kom då inte till mig.