Skenet kan bedra. Inget blir som det är sagt. Nu är det på mina villkor. Om jag nu hade vågat säga till. Känns som att allt fortfarande är upp och ner. Inget blir som jag tror eller som jag förväntade mig. Allt kan ändras på en sekund som i en helvändning. Känns som att jag är fast i en återvändsgränd. Jag tar mig varken framåt eller bakåt utan håller mig någonstans mitt emellan och blir ständigt påmind om alla problem och trassel som borde lösas. Kanske därför jag inte kommer någonstans.