One change to many ?

I'm tired of being what you want me to be.

Feeling so faithless, lost under the surface.
I don't know what you're expecting of me.
Put under the pressure of walking in your shoes.

Every step that I take is another mistake to you

I've become so numb I can't feel you there.
Become so tired so much more aware.

I'm becoming this all I want to do.

Is be more like me and be less like you.

Can't you see that you're smothering me?
Holding too tightly, afraid to lose control.
Cause everything that you thought I would be.
Has fallen apart right in front of you.

And I know I may end up failing too.
But I know you were just like me.
With someone disappointed in you.

Du är min förebild, jag vill vara som dig. Du visade att man kan ta sig bort från denna värld. Att man kan stå på sina egna ben även om allt går emot en. Jag lovar jag ska sköta mig nu.

Jag Älskar Dig. <3

Det är inte för din skull jag har en blogg eller skriver som jag gör. Det är för min skull, och för att andra ska se och läsa, kanske förstå mig. Varför jag beter mig som jag gör. Och varför jag kan vara som jag är ibland. Och som sagt det är min blogg, inte någon annans. Därför bestämmer jag vad som skrivs här. Självklart vill jag inte veta av dig, om du fått någon annan uppfattning så har du fattat allt fel.

Kalla mig ett offer om du vill när jag skriver så här. Jag kan inte bestämma över dina åsikter, det är ett fritt land. Saken är den att du vill inte att andra ska veta att det är du som försöker spela offer. För varför skulle du annars berätta det för alla du känner ? För du vill ha deras medhåll eller ? Just därför skriver jag som jag gör. Och om det stör dig. Så ja, läs inte min blogg då. Finns ingen som tvingar dig. Du gör det bara för att du är nyfiken, och rädd att jag ska skriva något om dig.

att en människa kan vara så komplicerad.

att en människa kan bete sig så olika.

att en människa inte kan släppa det.

att en människa inte kan fungera normalt.

nej, jag saknar inte dig. jag gör faktist inte det. men ändå gråter jag floder. antagligen för alla andra som bryr sig så himla mycket om just detta. jag vill bara att det försvinner. men jag vet att det aldrig kommer försvinna. alla vill bara att det ska bli bra. visst det vill kanske jag med, eller nej det vill jag faktist inte vid närmare eftertanke. jag är nöjd som det är. jag älskar min pappa och trivs hos han. han kan ta hand om mig, jag lovar! och det som har hänt går inte att laga. kanske enligt dig, men jag kan inte förstå hur du resonerar då. är det inte jag som gjort allt fel, eller ? för du har ju inte gjort något fel, du gör väl aldrig fel ? du och din äckligt perfekta man. skulle kunna spy på er bägge. om alla bara visste hur mycket ni fejkar allting utåt. hur är det hemma egentligen? inte så jävla bra va ? eller kanske bättre nu när ni blivit en "familj". hur fan vågar du bara att kalla er familj. kanske just därför jag inte vill ha något med dig att göra. för fejkat är bara fegt. men det är ju sån du är. du är feg. du är rädd. vad är du rädd för ? att dom inte ska tycka om dig om du bara är dig själv ? vet du ens vad ditt rätta jag är ? nej det vet du inte. du kan bara spela. spela att allt ska vara så jävla fint, eller hur ? nej fyyfan. du har väl spelat dig igenom hela livet. kollat för mycket på tv och läst i tidningar hur en perfekt "familj" ska vara. och i en perfekt "familj" passar ju inte en 15-åring som röker, dricker, knarkar, och snattar in va? det är så det är eller hur, men det vågar du inte erkänna för andra. jag vet att dina kompisar läser min blogg, fan va skojj jag tycker det är :)

varför skrev jag då detta? haha jo, det är sanningen. även kanske provocera lite. men du skulle bara våga ringa och be mig ta bort det. varför skulle jag göra det? för du är rädd att dom ska se hur du är ? där kom det igen, du är rädd. jag kanske pajar er fina familj, men det skiter jag fullständigt i. och antagligen kommer du tro att jag gör detta av avundsjuka, men nej det gör jag inte det heller. för du? hellre än sann familj med små gnabb men ändå fylld av kärlek. än en falsk familj, med hysteriska bråk och ingen kärlek.

puss på rumpan ;*

Är det verkligen jul om två dagar ? det känns inte någonstans i kroppen att det är jul ..

Jag tänker tillbaka, lägger en tanke på tiden som varit.

Jag fuckade allting. Men lika mycket fuckade du det.
Minnen dom vände, du finns inte mer.
Tiden passerar och minnena finns inte kvar.
Allt jag har sagt har jag faktiskt menat.
Men tiden den vände.
Tack tack och adjö , jag minns nog en del
men hej då min kära vi finns inte mer.
Dom gånger jag sårat, lovat och brutit.

Dom gånger jag ljugit och sårat dig.
men jag är inte samma människa längre, jag lovar dig.

Jag har blivit någon annan, någon bättre.

Jag har också blivit någon som du aldrig kommer få träffa eller lära känna.

Har du glömt all den kärlek jag givit dig,
Trots alla gånger som jag svikit dig?

Det spelar ingen roll vad man skriver eller säger. Det är ens handlingar som visar vem man egentligen är, vad man vill & vad man känner.

Jag vill inte ens tänka tanken på att förlora dig.
Ett liv utan dig, jag vill inte tänka tanken.
Att förlora dig är som att kapa ena handen.
Sticka kniven i ryggen, jag kan inte tänka tanken.

När hela skiten börja var jag fast i depressioner.
Alla hatade mig, jag var ensam på jorden.
Allt var bara skit.

Jag var helt fucking omvänd, någon jag inte ville vara,
någon jag aldrig vart förut.

Var helt jävla galen, man är ung men blind.
När man tänker efteråt.

Vilket liv man levt innan, hur man var som person…

Glad & social, fan mitt liv var min passion.
Jag hade vänner och allt man kan önska.

Sen blev det knas och min själ blev uppäten.
Jag förlorade allt jag hade för en fucking muppjävel.
Du sabbade mitt liv.
Du kom som en ängel, nedsänd från ovan och fick mig på rätt spår.
Och det älskar jag dig för.

De gånger jag blev sårad så fanns du där för mig.
älskar dig mest i världen.
För du har alltid stöttat, aldrig snackat skit.
Kärleken till vissa och avsky till andra.
Men kärleken till dig, fan den kommer alltid stanna…

Bara för dig ska jag vandra genom eld för att kunna ge dig hjälp.
Du är mitt liv, min kärlek och bästa vän.
Och vad som än händer ska jag aldrig släppa dig.
Du kom när jag mådde dåligt sen blev alla såren läkta.

Vi har gått igenom mycket, varit glada och vi har bråkat,
Jag vet jag lovar mycket men jag bryter mer än så.
Jag har alltid varit sån, något som du måste förstå.
Jag vet att det sårar, men jag ska försöka skärpa mig.

Men snälla lämna mig inte.