ALLA KÄNNER VARANN

ALLA SNACKAR SKIT OM VARANN

ALLA KNULLAR VARANN

ALLAS HEMLIGHETER BLIR TILL NYHETER.

Välkommen till Perstorp! (yy'

Jag avsåg ett löfte, jag svor att jag skulle komma varje helg och hälsa på er! Att det alltid skulle vara vi! Jag svek er, jag kom aldrig. Allt annat kom före, men nu när jag tänker tillbaka på dessa 4 månader som gått. Så kan jag inte förstå hur vi har kunnat glida ifrån varandra så mycket på dessa månaderna, när vi lyckades komma nära varandra på mindre än ett år. Jag lovade att aldrig glömma er, det har jag inte heller gjort. Jag kan fortfarande höra era röster, Jag kan fortfarande se och komma ihåg exakt hur ni var. Men mycket har förändrats på 4 måndader. För mycket nästan. Vi kan inte längre prata om allt som vi kunde förr, det känns som att även ni glidit ifrån varandra. Kanske inte glidit ifrån varandra men hittat nya kompisar, nytt umgänge. Visst älskar vi alla att hitta nya kompisar. Men Jag saknar er, Jag saknar er som fan. Jag saknar det vi hade. Det är svårt att bara ta sig igenom en endaste dag utan er. Jag tänker alltid på er. Jag har faktist tänkt på att åka till Höganäs vissa helger, men sen vet ni ju hur det ligger till med min mamma och så. Men jag LOVAR att jag ska komma på jullovet! det är ett löfte jag kan hålla iallafall. Men vi alla vet att det kommer inte bli som vanligt.

Det kommer inte bli som förr ..

ååh vad jag saknar att ha er vid min sida, veta att ni alltid fanns där vad det än gällde. Det var vi då, och det är vi nu. Alltid att ni fanns där när man behövde snacka, ni fanns inte mer än ett sms eller telefon samtal bort. 10 minuter sen kunde man träffa er. I alla lägen. Nu är det sjukt vad det har förändrats, jag är 6 MIL ifrån er, och det känns i mitt hjärta. Att man bara kan komma varandra så nära på mindre än ett år är sjukt, helt sjuk vänskap. Trodde aldrig att det skulle ta slut, men det är väl som dom säger, man ska sluta när man har som roligast (;. Och roligt hade vi, det kan jag lova. Alla minnen, alla cykel turer i Höganäs, alla basket matcher som vi dampa på, allt i skolan. Mitt liv var underbart, jag var på topp. VI var på topp!

Detta är äkta vänskap, då, nu, föralltid! TEJJLA!<3

Bild betyget säkrat. YES

Tyska betyget säkrat. YES

Kemi betygtet säkrat. YES

Det är mitt liv, inte ditt.

Jag gör precis vad jag vill.

Beter mig precis som jag vill.

Du kan inte hindra mig, du kan inte trycka ner mig.

Men jag kan hindra dig, och jag kan trycka ner dig.

Vänta bara, det kommer.

Och mitt psyke klarar definitivt inte av sånt här.

Just nu är jag inte kapabel till att hålla mig lugn om något sånt här händer.

Jag tar ut mina aggressioner på alla andra.

Förlåt till dom som blir drabbade.

Men det jag gjorde idag kändes rätt.

Och förhoppningsvis kan det bara bli bättre, inte sämre.

Men jag har inte lust att springa efter alla andra.

Nu får ni komma till mig.

Jag ska inte behöva krusa er. För det hatar jag att göra.

Det krävs styrka föra att dölja sina känslor.

Det krävs mod för att visa dom.

Jag klarar inte av sånt här.

Jag måste ha åtminstonde en person jag vet om att jag kan lita på till 100%.

Jag är inte någon man bara har vid sidan om och det vill jag att du ska lära dig.

En bra relation handlar om att både ge och ta.

Du har stor betydelse i mitt liv och det vet du.

Du säger att du förstår men ändå händer samma saker om & om igen?

Vad är det du har förståt då?

Enligt mig, ingenting.

Och jag hakar inte upp mig på små saker, det är helheten i sig som jag vill att du ska se och förstå. Vad du först säger, men sen inte gör.

Jag orkar inte med sånt här och det vet du det med.

Jag behöver ditt stöd för att klara mig igenom detta.

Bro's before hoe's, aight?