Jag avsåg ett löfte, jag svor att jag skulle komma varje helg och hälsa på er! Att det alltid skulle vara vi! Jag svek er, jag kom aldrig. Allt annat kom före, men nu när jag tänker tillbaka på dessa 4 månader som gått. Så kan jag inte förstå hur vi har kunnat glida ifrån varandra så mycket på dessa månaderna, när vi lyckades komma nära varandra på mindre än ett år. Jag lovade att aldrig glömma er, det har jag inte heller gjort. Jag kan fortfarande höra era röster, Jag kan fortfarande se och komma ihåg exakt hur ni var. Men mycket har förändrats på 4 måndader. För mycket nästan. Vi kan inte längre prata om allt som vi kunde förr, det känns som att även ni glidit ifrån varandra. Kanske inte glidit ifrån varandra men hittat nya kompisar, nytt umgänge. Visst älskar vi alla att hitta nya kompisar. Men Jag saknar er, Jag saknar er som fan. Jag saknar det vi hade. Det är svårt att bara ta sig igenom en endaste dag utan er. Jag tänker alltid på er. Jag har faktist tänkt på att åka till Höganäs vissa helger, men sen vet ni ju hur det ligger till med min mamma och så. Men jag LOVAR att jag ska komma på jullovet! det är ett löfte jag kan hålla iallafall. Men vi alla vet att det kommer inte bli som vanligt.

Det kommer inte bli som förr ..