Jag är tom, helt tom på ord och tankar. Men känslorna är äkta och överväldigande. Och det går inte att förmedla alla mina känslor i ord, det blir ändå bara fel. 

Tala om för mig och jag glömmer, visa mig och jag minns, gör mig delaktig och jag förstår.

Varför kan jag inte erkänna hur det är ?

Och hur jag vill ha det ?

Nej för det går inte att ta ner den tuffa masken framför dig. 

För jag har gjort mitt val, jag har bestämt mig. Då kan jag ju inte helt plötsligt ändra mig. Det skulle bli fel. Men känns som att allt är fel nu ändå, det blir bara fel.  Kom du med lösningen, eller var du en del av problemet? Men ibland kan det vara bra att gå vilse än att stå stilla på samma plats hela livet. Just nu är jag vilse, helt jävla vilse.