Det kvittar hur mycket du hör av dig.

Jag kommer ändå inte svara.

Jag vill inte ha något med dig att göra, trodde du hade förstått det.

Men tydligen inte.

Jag bryr mig inte om dig.

Och försök inte att komma tillbaka nu och göra allt bra nu för det går inte.

Fortsätt du att skicka, jag kommer inte svara.

För vem lämnar en familje medlem?

Sen det enda man hör efter är att du alltid kommer finnas i mitt liv och alltid ställa upp för mig.

Bullshit.

Alla människor gör misstag, mina var kanske stora men inte omöjliga att lösa.

Allt är förstört nu, jag brukar inte vara långsint men vår relation kommer aldrig bli som förr och jag tänker inte fixa den.

Jag tänker inte låta någon annan göra det heller.

Ida har fått mig att inse att det finns mer i livet än att bara haka upp sig och lägga dålig energi på något som redan är förlorat och det älskar jag henne för.

Nu när du läst detta så förstå, och ring inte pappa. Han förstår ändå inte.

Bara låt mig va.