Jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän. Den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig. Som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra. Som inte prata skit och ljög, det var riktig vänskap. Nu så är det ytligt hela tiden, vart tog du vägen? Du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt. Jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan.

Berätta saker som man inte ens har sagt till någon idag. Jag minns det väl, men du försvann, nu är det bara jag. Jag kanske glömmer dig, javisst, men jag kan minnas allting. Kärlek till en vän var det som byggde min framtid. Hjärtat är en plats där man förvarar sina vänners kärlek tills man försvinner upp i himlen om man levde ärligt. Jag vet att vi var dom som kom och gick från varsin stad, menvi dela samma blod. Men nu så hörs vi inte längre av.

Jag ser en tår falla ner igen.Jag hör en röst som jag känner vid,som rycker upp mig från detta liv.Jag har en själ som jag trott var hel, men nu kan jag bara le under solens sken.jag ser en värld som är trist och grå,men om vi håller det vid liv kan det kanske bli som då?