Direktlänk till inlägg 22 mars 2010

Jag ska aldrig med säga sanningen till någon som saknar förmåga att förstå.

Av johanna westman - 22 mars 2010 01:35

Natten och ensamheten kommer krypandes igen, precis som alla andra nätter. Det har ju trots allt gått ett halvår. Om inte mer. Men nu när jag tänker på det så saknar jag det, jag saknar allt.  Men mest tanken på att jag inte får lov att träffa min syster lika ofta. Även om vi inte alltid hade det bra så ska du veta att jag saknar dig Emma, jag saknar dig som tusan. Men sen vet du kanske också hur det ligger till mellan mig och Åsa, men jag tycker inte det ska få förstöra vår relation. Men du är för ung för att förstå, du ska inte behöva förstå.

Man ligger och tänker, och jag tänker att så jävla mycket fel kan jag väl ändå inte ha gjort?  Men tydligen hade jag det, eller har heter det kanske. För jag gör fortfarande fel. Men man lär väl sig under livets gång, och man måste fråga och få det förklarat för sig innan det kan ske en förändring. För om man redan hade vetat allt vad hade då meningen med livet varit ? Inget nytt att upptäcka eller förstå sig på.  Ingen kan förvänta sig av någon att man ska veta allt. För det är fullt omöjligt.

Tänker också på att allt kan ju inte ha varit fel, där var vissa bra stunder. De som etsar sig fast i minnet, kan du också tänka så, kan du också ligga sömnlös om nätterna, kan du också tycka att vi hade det bra ? Det vet jag att du kan för alla gånger du verkligen visat vad du kände, och att du till och med visade dig så pass sårbar så du grät för mig, det kan inte bara varit som du sa. Eller var jag så blind?

Tragiskt hur mycket en människa egentligen kan förändras på några månader, och på bara några dagar. Man tror man känner någon, men sen en dag är det inte samma, det är någon annan människa med ett annat tankesätt, fast i samma kropp. Hur går det ihop. Mina vänner är numera  folk jag bara känner. Folk som inte kan stå för sin egna åsikt längre, som inte längre har ett eget liv, utan följer alla andra. Jag vill inte ha det så, men vem är jag att säga till om det. Det är ju fortfarande erat liv och om ni inte förstår hur fel det är så kan inte jag heller ändra på det. Den enda du kan ändra på är dig själv.  

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

-

Av johanna westman - 13 februari 2011 13:47

Ge det en chans, det kan bli något bra.   Before you talk, listen. Before you react, think. before you criticize, wait. Before you pray, forgive. Before you quit, try. ...

Av johanna westman - 6 februari 2011 21:55

Where did I go wrong, I lost a friend. Somewhere along in the bitternes. I spit my tongue out be stupid don't say. I say the worst things and call it on their face. That's something wrong here I contained my worst fear. It's soul in me, it's trappe...

-

Av johanna westman - 20 december 2010 21:40

Some ask me questions. Why am I so real? But they don't understand me. Trying hard to make it right. Not long ago before I won this fight. Everybody is talking all this stuff about me. Why don't they just let me live? I don't need permission. I make ...

Av johanna westman - 22 november 2010 20:15

Sviken, huggen i ryggen. Det har du också blivit. Du vet också hur det känns. Varför gör du det då om och om igen? Är det detta dom kallar livet så vill jag inte längre vara med. ...

Av johanna westman - 6 november 2010 17:04

Att vara stark är inte att lyfta tyngst,komma längst eller att vara bäst.Att vara stark är att falla till botten,slå sig hårt och ta sig upp igen....

Presentation


JohannaWestman'
allt & så mycket mer.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards