Kaos i min hjärna. Ingenting fungerar längre.

Inte så som det borde fungera iaf.

Jag behöver pausa mitt liv och ge allt en ordentlig tanke.

Är det något fel på sanningen? 

Är det något fel på att jag just nu trivs med mitt liv och med mig själv? 

Alla dessa förändringar. Folk hoppar från den enda till den andra. Skitsnack betyder numera ingenting för det hör till vår vardag. Ordet hora har inte längre någon betydelse. Det gör mig upprörd, men vad mer förväntade man sig av detta Perstorp. Folk som inte kan stå för vad de säger eller gör, varför måste man slicka allas röv? Hjälper det dig längre fram i livet att du var snäll mot den som snackade mest skit om dig? 

Jag förstår mig inte på folk längre.  

Åh shit vad jag älskar dig.
Trots att jag knappt vet vad dom orden betydde.
Det gick för fort, vi vände blad.
Från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av. 

Det är sjukt att man kan känna en sån passion, vi gjorde allt tillsammans.

Åt, drack, grät och delade glädje.

För han var bäst, försök att överträffa det. 

För han var bäst, men kommer aldrig mer tillbaka.

För han flyger iväg som ett pappersflygplan. 

Fick höra en riktigt bra grej idag. 

Du är inte redo att bli förälder förrän du är nöjd med dig själv och ditt liv. 

Säger man sanningen får man skit för det, ljuger man får man skit för det. Men en sak är säker i alla falla. What goes around comes around. 

Tro inte heller att jag är rädd, inte det minsta. 

Ord mot ord, så som det brukar vara. 

Kan du inte heller inse att du själv gjort fel så gå då inte och lägg det på någon annan, för hur ska dom kunna veta vad dom gjort för fel när allt är ditt fel från början. 

Rensa upp dina egna problem innan du försöker lösa någon annans.

Hos dig är jag stark, hos dig har jag allt, där vågar jag stanna kvar föralltid.

Men när du inte ser mig blir jag rädd och osäker.

Kanske har du hittat någon annan. Men snälla säg hur du nu ser mig?

Du hade kanske vågat bygga upp något fint igen. Jag undrar om du hade kunnat ge och kunnat ta igen. Kanske öppna upp dig som mig. Och bara ge mig ett svar. 

Hos dig var jag stark..

Mitt liv går på autopilot, nickar och ler, nickar och ler. 

Men egentligen behövs inte mer än så för att omvärlden ska vara nöjd.