Oövervinnlig.

Så skulle jag skriva mitt namn i en gatsten om jag fick.

Jag känner ju inget alls.

Var inte ledsen efter mitt livs bästa halvår.

Jag ångrar inga misstag alls.

Jag älskar mig själv, även om jag ibland vill bort.

Från allt.

Mörker.

Helt fel.

Det är helt fel.

Jag är inte ett skit och jag är alldeles för nära kanten.

Du är min enda tråd tillbaka.

Min enda väg.

I isolate myself, but I want to be isolated with you. Only you. Share my inner thoughts with you and my biggest secrets. For you are the one I want to be with. You and me against the world. As it one time where. 

Jag kan gråta floder över allt som gått förlorat, över alla svek och över alla hårda ord. Eller så kan jag blicka mot framtiden, glömma allt det gamla och försöka göra det nya bättre. Mitt liv kommer aldrig bli bättre än vad jag gör det till. Inget blir bättre än man gör det till. Dina val, dina vägar. Man måste även få gå fel någon gång för att sen kanske senare välja rätt väg. Jag har svårt för att få ner allt jag tycker och känner i text, mest på grund av att jag vill inte att alla ska förstå hur jag egentligen mår. Egentligen vill jag agera på ett helt annat sätt, vara en helt annan person. Men jag tror man växer fast i sig själv efter ett tag. Det blir omöjligt att kunna förstå att man kan bli någon annan. Man kan inte se något annat. Men ibland är det nog det man måste göra, man måste inse att det har gått för långt, att något har gått fel. Men vem är jag att inse att jag gör fel. Hur mycket fel jag än har gjort i mitt liv kan jag inte inse att jag stått för största andelen av dom, det är jag som satt mig i den sitsen jag sitter i nu. Det är också jag som svikit och använt hårda ord. Det är även jag som betett mig illa och inte kunnat uppföra mig. Jag har problem med mig själv och med min självkänsla, men hur ofta erkänner man det? Jag blickar framåt, mot bättre tider, mot en ny skola och nytt folk. Ett nytt umgänge, ett annat "snack". Ett vitt papper, oskrivet. Helt upp till mig vad jag vill skriva på det. Helt upp till mig vad jag vill göra med denna möjligheten. Och jag kommer göra det bästa av det, det lovar jag. I alla fall försöka.

Varför ska man tänka på någon annan än sig själv?  

Allt glider mig ur händerna, jag har ingen kontroll längre. Jag vet inte vad jag gör. Men detta känns inte bra iallafall. Jag bara faller och faller. Längre och längre. Det känns i hela kroppen att det är något som är fel. Att det är något som saknas. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är som saknas, känslan bara finns där. 

I'm a monster.

I'm a killer.

I'm a problem that'll never ever be solved.

But I'm amazing.

Every muscle in your body feels right. 

Every step you take feels right.

Every word that says is right.

Every breathe is right. 

Your chance has come and gone and you know it's just a little too late. You know the right words too say, but it is just a little too late. 

Varför säger man att allt var ett misstag ? Varför intalar man sig själv att det var något dåligt. När man egentligen vet att det var det bästa som hänt en än så länge. Kanske säger man så för att man ska lära av sina misstag. Att inte hamna i samma trassel igen. Men vissa lär sig aldrig av sina misstag, vissa gör samma misstag om och om igen utan att förstå varför det blir fel. 

Det är en sjuk värld vi lever i, men i denna värld överlever man nog bäst själv. Tar sina egna beslut och väljer sina egna vägar här i livet. 

I don't need your forgiveness.

I don't need your hate.

I don't need your acceptance.

I don't need your prayers.

I don't need your pain.

I don't need your decision.
I don't need your approval.
I don't need your lectures.
I don't need a thing from you.