Broken hearts and last goodbyes.

Restless nights.

But lullabies helps make this pain go away.

I realize I let you down.

Told you that I'd be around.

I'm building up the strength just to say

I'm sorry.

Natten och ensamheten kommer krypandes igen, precis som alla andra nätter. Det har ju trots allt gått ett halvår. Om inte mer. Men nu när jag tänker på det så saknar jag det, jag saknar allt.  Men mest tanken på att jag inte får lov att träffa min syster lika ofta. Även om vi inte alltid hade det bra så ska du veta att jag saknar dig Emma, jag saknar dig som tusan. Men sen vet du kanske också hur det ligger till mellan mig och Åsa, men jag tycker inte det ska få förstöra vår relation. Men du är för ung för att förstå, du ska inte behöva förstå.

Man ligger och tänker, och jag tänker att så jävla mycket fel kan jag väl ändå inte ha gjort?  Men tydligen hade jag det, eller har heter det kanske. För jag gör fortfarande fel. Men man lär väl sig under livets gång, och man måste fråga och få det förklarat för sig innan det kan ske en förändring. För om man redan hade vetat allt vad hade då meningen med livet varit ? Inget nytt att upptäcka eller förstå sig på.  Ingen kan förvänta sig av någon att man ska veta allt. För det är fullt omöjligt.

Tänker också på att allt kan ju inte ha varit fel, där var vissa bra stunder. De som etsar sig fast i minnet, kan du också tänka så, kan du också ligga sömnlös om nätterna, kan du också tycka att vi hade det bra ? Det vet jag att du kan för alla gånger du verkligen visat vad du kände, och att du till och med visade dig så pass sårbar så du grät för mig, det kan inte bara varit som du sa. Eller var jag så blind?

Tragiskt hur mycket en människa egentligen kan förändras på några månader, och på bara några dagar. Man tror man känner någon, men sen en dag är det inte samma, det är någon annan människa med ett annat tankesätt, fast i samma kropp. Hur går det ihop. Mina vänner är numera  folk jag bara känner. Folk som inte kan stå för sin egna åsikt längre, som inte längre har ett eget liv, utan följer alla andra. Jag vill inte ha det så, men vem är jag att säga till om det. Det är ju fortfarande erat liv och om ni inte förstår hur fel det är så kan inte jag heller ändra på det. Den enda du kan ändra på är dig själv.  

Jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän. Den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig. Som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra. Som inte prata skit och ljög, det var riktig vänskap. Nu så är det ytligt hela tiden, vart tog du vägen? Du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt. Jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan.

Berätta saker som man inte ens har sagt till någon idag. Jag minns det väl, men du försvann, nu är det bara jag. Jag kanske glömmer dig, javisst, men jag kan minnas allting. Kärlek till en vän var det som byggde min framtid. Hjärtat är en plats där man förvarar sina vänners kärlek tills man försvinner upp i himlen om man levde ärligt. Jag vet att vi var dom som kom och gick från varsin stad, menvi dela samma blod. Men nu så hörs vi inte längre av.

Jag ser en tår falla ner igen.Jag hör en röst som jag känner vid,som rycker upp mig från detta liv.Jag har en själ som jag trott var hel, men nu kan jag bara le under solens sken.jag ser en värld som är trist och grå,men om vi håller det vid liv kan det kanske bli som då?

Hur snabbt allt kan ändras, från att man ena stunden har allting till att man i nästa har ingenting. Men vem behöver någonting egentligen ? 

Den du trodde du kunde lita på och säga allting till visar sig vara helt fel. 

Lita inte på någon.

Lär dig nu av detta Johanna. 

En känsla, som om en bit saknas.

Ni förstör bara för mig, vart är det ni vill komma ?

Så lämna mig ifred nu, jag har inget mer att säga er. 

Hålla dina vänner nära, men håll dina fiender ännu närmare.

Jag är tom, helt tom på ord och tankar. Men känslorna är äkta och överväldigande. Och det går inte att förmedla alla mina känslor i ord, det blir ändå bara fel. 

Tala om för mig och jag glömmer, visa mig och jag minns, gör mig delaktig och jag förstår.

Varför kan jag inte erkänna hur det är ?

Och hur jag vill ha det ?

Nej för det går inte att ta ner den tuffa masken framför dig. 

För jag har gjort mitt val, jag har bestämt mig. Då kan jag ju inte helt plötsligt ändra mig. Det skulle bli fel. Men känns som att allt är fel nu ändå, det blir bara fel.  Kom du med lösningen, eller var du en del av problemet? Men ibland kan det vara bra att gå vilse än att stå stilla på samma plats hela livet. Just nu är jag vilse, helt jävla vilse. 

Alla har olika åsikter om allt, det är faktist ett fritt land.

Man kan inte förändra någon annan än sig själv.

Jag vill ha en förändring.

Jag har problem med min självkänsla.

Jag har blivit för snäll.

The smile on your face let's me know that you need me.
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me.
A touch of your hand says you'll catch me whenever I fall.
You say it best when you say nothing at all.